NU har vi varit och träffat Mille igen och vilken lättnad det var när vi kom dit. Han hade växt på sig rejält, kändes mycket piggare och busade som dom andra. Sen var han såklart mysig också. Dessutom var skelögdheten inte lite tydlig som förra gången, om än det fortfarande syns. Nu släpper jag oroligheten och börjar längta på riktigt. Imorgon ska jag åka och köpa in grejer som behövs. Sovbädd, leksaker, godis osv. 1½ vecka kvar bara!

Hans brorsa är en galen hund. Haha. Shit, han sprang omkring konstant tills just innan vi skulle åka, då somnade han av utmattning. Man fick inte en lugn stund utan att han skulle vara där och bitas, busas och brottas. Men han är fin han också. Hans syster också. Dom två brottades galet mycket, medan Mille vilade i Johans knä. Sjukt gullig. Milles syskon ser ni på de två bilderna längst ner.