Det var ungefär 50cm från soffan till bordet. Alfred tyckte det var otrolig nervkittlande att stå i soffan och ta klivet över till bordet. Jag kunde varje gång se en enorm koncentration hos honom och en lycka när han tog sig över. Sen hoppade han jämfota ner i mitt knä. Men ni vet hur det är när man gör något spännande och "farligt"... inom sig räknar man "ett, två, tre, på det fjärde ska det ske..." och sen hoppar man.

Sorry syrran, självklart ska jag inte lära honom att det är okej att stå på bord, men det var Alfreds idé och eftersom jag är världens snällaste moster kunde jag inte säga nej när han blev så lycklig! ;)