Nu har vi precis varit ute på en promenad i det fantastiska vädret. Luften är höstkylig men solen skiner och det är det bästa. Vi har kastat favoritbollen och busat på. Jag gillar att ha mycket tid hemma så Texas inte behöver vara själv så mycket. Det är mysigt att ha honom tätt intill sig när man sitter och läser. Han är en fantastisk hund.

Jag kanske har skrivit det tidigare men jag är så otroligt fascinerad över hur mycket han tycker om Johan. Vi brukar möta Johan när han cyklar hem från jobbet. Vi möter han alltid på samma ställe och vid 16.35 säger jag alltid till Texas "Vars är Johan?". Direkt blir han otroligt uppspelt och när han ser att Johan kommer tar han fart och springer i maxfart till honom och är överlycklig. Samma sak när vi sitter hemma och väntar på att Johan ska komma hem från träningen så brukar jag hålla koll på när han kommer med bilen. Och när vi då sitter i soffan och jag säger "Är det Johan som kommer?" springer han först i full fart till sovrumsfönstret och hoppas upp med tassarna på fönsterbrädan och tittar ut. När han sen ser att Johan går in genom portdörren springer han max till dörren (där jag står och öppnar) och sen raka vägen ner för trapporna för att möta upp honom.

Jag har testat att säga samma sak men med ett annat namn och får ingen respons överhuvudtaget, mer än att han lyfter öronen och lyssnar. Jag tycker det är fascinerande. Dom har en speciell kontakt dom två. Jag gillare! :)