Då var första seminariet gjort. Vi satt ca 20 st och diskuterade om begreppet idrott. Alla var tvungen att säga något för att bli godkänd. Jag är inte den som gillar att prata inför grupp och undvek det så mycket som möjligt under gymnasiet. Men imorse innan seminaret såg jag fram emot det. Dels för att jag hade läst på rätt bra och sen för att det var om något jag har intresse av: Idrott.

Det var många i gruppen som sa en mening och var nöjd sen för att dom visste att dom hade fått godkänt och kanske inte heller gillar att prata inför grupp. Men när jag satt där och kände att jag hade massor att säga, inte bara utifrån det jag läst på utan också av egna erfarenheten så gick det till slut inte att vara tyst. Och vilken lättnad. Min puls höjdes ju fler minuter som gick men när jag väl tog ordet första gången var det en otrolig befrielse.

Jag blir glad när jag känner att jag går framåt. Sen har det som sagt mycket att göra med vad man pratar om. Jag tror inte jag skulle säga så mycket om vi talade om ämnet politik. Självklart blir det lättare när det är om ett intresse och om något man verkligen brinner för. KUL! :)

Nu gäller det att fortsätta såhär.