Texas har verkligen utvecklat en kärlek till Johan. I veckan när vi promenerade ner på stan alla tre för att hämta Johans cykel så vände jag och Texas och promenerade hemåt medan Johan gick sista vägen för att sen cykla ikapp oss. Texas vände sig om varannan sekund och blickade bakåt, i hopp om att Johan skulle komma. Och nyss åkte Johan iväg till Hemmakväll för att hyra en film. Texas stod först vid dörren ett tag och pep. Sen sprang han och hoppade upp på sängen och tittade ut genom fönstret. Pep även då. Och direkt jag säger "Johan kommer snart" så spärrar han upp öronen och ser allmänt jättelycklig ut. Imorgon börjar jag jobba. Inte Johan. Ingen är nog gladare än Texas för det. Nu får dom 5 dagar helt för sig själva. Kan gissa att det blir en del bus här hemma.

Och nyss hörde jag att Johan kom med bilen där nere så jag sa till Texas att kolla i fönstret. Han hoppade upp med tassarna på fönsterbrädan och tittade ut och skrek. Jag gick och öppnade dörren och Texas sprang blixtsnabbt nerför trapporna för att möta upp sin bästa vän..


Som sagt. Jag börjar jobba imorgon. Det känns allt annat än rätt. Men jag ska inte klaga. Jag har haft en underbar semester med underbart väder. Men visst hade jag gärna haft en vecka till. Det som känns oroligt är att det känns lika jobbigt att börja träna fotboll imorgon också. Oros. Förhoppningsvis försvinner den känslan.