Jag är väldigt fascinerad över känslor. I alla former. Kanske framförallt för att jag är otroligt känslosam själv. Vad är det som händer i kroppen när man känner som man känner.

Som i måndags när jag kom hem från träningen och inte möttes upp av Texas så brast det för mig. Jag grät som ett litet barn och det kändes som att mitt hjärta skulle slitas ut ur mitt bröst. Det var ungefär samma känsla som man har när man blivit dumpad av en kille man är störtkär i. Men vad är det då som händer i kroppen när man känner som man känner? Vad i mitt bröst är det som gör att det känns som att hjärtat ska slitas ut? Jag är nyfiken.

Samma sak när det gäller nervositet. Där är jag ett proffs. Proffs på att vara nervös. När jag var yngre kräktes jag av nervositet innan matcherna. Nu har det omvandlats till att förlama mina ben. Det är värst när båda lagen står uppradade i korridoren innan vi ska gå ut på planen. Då känns det som att mina ben ska vika sig och jag aldrig kommer att klara av att gå ut på planen. Vad är det då som händer i min kropp och mina ben? Var försvinner energin?

Våra kroppar är märkliga, vår känslor är märkliga. Jag är dessutom väldigt känslosam, kanske lite för mycket ibland. Men jag är nog hellre det än känslolös.