Snart kommer lägenheten att kännas tom igen. Texas är hos oss veckan ut, ev några dagar till sen åker han hem igen. Han har som blivit en bästa vän till oss och vi har lärt känna honom bättre och bättre för varje dag. Det som kan konstateras är att han tycker om att ha oss samlade. Är vi ute och promenerar måste vi gå i samlad trupp, ingen får gå bakom för då blir han orolig. När vi är i lägenheten kan han inte slappna av helt och hållet förrän vi alla tre sitter i soffan tillsammans eller ligger i sängen tillsammans. När vi väl är det så är han den mysigaste hunden jag träffat. Då kan han ligga där hur länge som helst.

Han gillar inte att åka ensam i bilen med mig, då kan han gnälla lite. Men när han får sitta i Johans famn där framme och lägga huvudet på hans axel verkar han trivas väldigt bra. Han är också väldigt bra på att visa om han vill vara ute eller inte. Som man kan förstå när det är kallt ute vill han in så fort som möjligt. Han visar det genom att halta. Eller dra upp ena frambenet och hoppa framåt så. Då vet man direkt att vi ska gå in. Vi blev lite oroliga första gången han gjorde så eftersom vi trodde att han gjort illa sig, men direkt vi kom in i värmen gick han som vanligt igen. 

Sen gillar han att ligga under något. Han kryper gärna under en filt eller mitt täcke när vi ska sova.. innan han kommer på sig själv att det blir lite för varmt. Då kryper han fram, springer och dricker lite och kryper tillbaka sen igen. Nackdelen med att han gillar att ligga under mitt täcke är att jag inte får den plats jag behöver för att få en skön natts sömn. Nu vaknar jag istället till och från, flyttar lite på honom och försöker få lite mer plats. Men jag klagar inte, känns tomt när han inte ligger där. Sen finns det en till liten nackdel. Allergi. Jag har varit totalt täppt i näsan varje dage sedan han kom till oss. Allergitabletter måste inhandlas.

En till söt grej han gör är att hoppa upp på sängen för att titta ut genom fönster varje gång vi ska åka någonstans. Och när han är med mig på jobbet och jag märker att han börjar bli lite orolig så styr jag bak stolen så hoppar han upp i mitt knä en stund. Då blir han lugn och harmonisk igen. Dock är det aningen svårt att ha en hund i den storleken i knäet och samtidigt kunna jobba, men han brukar inse själv efter ett tag att mitt knä inte är tillräckligt stort, haha.

Kort och gott. Det har varit ett nöje att ha honom hos oss. Han är en helt underbar hund och vi kommer att sakna honom oerhört mycket. Förhoppningsvis ses vi igen någon dag! :)