På slutet har jag saknat Texas helt galet mycket. Jag vet inte varför saknaden blivit så påtaglig just nu. Det är ganska precis ett år sedan vi träffade honom första gången och redan då var vi fast. Nu har jag suttit och tittat igenom kategorin "Texas" här på bloggen och man saknar honom inte mindre kan jag säga. Shit vad mycket kärlek den hunden har gett mig. Gett oss. Det är obeskrivligt. Han är en fantastisk hund och E är lyckligt lottad som får ha honom hos sig. Jag ser fram emot att få ha en egen "Texas" nån dag...