Torsdag idag. Dagen till ära klev jag upp från sängen och gick själv till matsalen för att äta frukost. Det gick väldigt, väldigt långsamt men jag tog mig framåt iaf, framsteg! Det känns aningen bättre med smärtan idag jämfört med igår, så förhoppningsvis känns det ännu bättre imorgon.

Det här med maten är svårare. Jag känner någon sorts hunger men när jag börjar äta känns det konstigt i magen, så därför äter jag inte speciellt mycket och har således ingen energi heller. För det vore väldigt olyckligt ifall jag skulle bli illamående och vilja kräkas eftersom det gör ont i magen bara när jag tar ett djupt andetag, så därför tar jag det försiktigt.

Nu väntar jag bara på att läkarna ska göra sin rond så dom kan komma och säga att jag får åka hem. Det är långtråkigt att ligga här. Plus att sängen här ger mig världens stelaste nacke.




Självklart är det tråkigt att det blev som det blev, men jag anser ändå att jag haft tur att det bara var blindtarmen. Det finns dom som har det värre. Jag är ju dessutom bara borta från träning i två veckor och ser man det på det sättet har jag haft en väldig massa tur. Det finns dom i laget som har det kämpigare. All cred till att dom kämpar på som dom gör.

Det finns verkligen ingenting att klaga på just nu. Allt är toppen!

- Jag är som alltid en stolt dotter och en stolt syster. Och stolt moster!
- Jag har världens bästa pojkvän.
- Studierna går bra och är roliga.
- Fotbollssäsongen är igång och jag spelar i världens härligaste lag.
- Jag får snart väldigt många lediga dagar att pyssla och göra roliga saker på.
- Om några veckor får vi hem vår alldeles egna valp.
- Det börjar bli varmare ute och man ser knappt någon snö.

Jag har säkert glömt en massa, men som sagt. Livet är bra!

Pju, jag är helt slut. Den är gjord och jag är nöjd. Det var tur att jag hade sällskap med mig så att jag hade en hand att klämma då det gjorde som ondast. Det känns som att jag kommer att ha träningsvärk på konstiga ställen imorgon, jag spände mig så att jag skakade efteråt. Smärtan går nog inte att beskriva. Dock hade jag förväntat mig ännu värre så jag tyckte det gick bra. Några miner ibland och en klämd hand räckte för att ta sig igenom det.

Som sagt, jag är nöjd och jag kommer att kunna stå för den resten av mitt liv. Bild kommer om några dagar när den läkt ihop och ser bra ut. Stort plus också till Filip som tatuerade, han gjorde det hela mycket lättare!

Tänkte bara säga välkommen hit till alla nya besökare. Ni har ökat!
Jag vet att familjen, några från fotbollsslaget och några i klassen kikar in, men vilka är resten?

It's just my life.

Sofias Änglar är ett program jag inte kan se utan att börja gråta. Människors liv vänds upp och ner, ibland på en sekund. Att se det ger mig en stor klump i magen. Jag tänker allt för ofta att "jag kan göra det en annan gång, säga det någon annan dag eller hälsa på någon annan helg". Jag måste sluta tänka så! Livet är för kort och man kan inte ta någonting för givet.

Jag är så glad att jag idag fått träffa alla mina älskade. Mamma, Pappa, Linn, Alfred och Johan. Familj!


Ta vara på varje sekund, för tiden rinner iväg fortare än man tror.
Det som gör livet så värdefullt är att det aldrig kommer tillbaka.

Norra Ersmarksgatan.

Promenad till skolan imorse

Igår promenerade jag hem från Patricia rätt sent. Klockan blev 23.00 innan jag begav mig hemåt. Staden stod still och jag såg knappt en bil eller människa på hela promenaden. Jag roade mig med att ta lite kort. Jag brukar väl inte direkt vara rädd när jag går själv när det är mörkt eller sent, men igår kändes det faktiskt lite skrämmande. Just eftersom det kändes som att jag var den enda människan vaken i hela stan.

Då är jag hemma efter en mysig kväll hos Lisa. Paj, sallad, bröd, fruktsallad och godis.
Kanonkväll. Det var en skön promenad hem, väldigt behagligt väder!
Eftersom jag inte känner mig det minsta trött blir det lite One tree hill.

Det kändes riktigt jobbigt att komma till gymmet och inse att det enda löpbandet som finns inte fungerar. Det fick bli lite stepmaskin och lite cykel istället, inte alls lika roligt. Jag gav upp efter 30min då jag hunnit bli uttråkad. Jag slaggar genom att promenera till och från skolan istället, ca 50min sammanlagt. Det blir lagomt.
All cred till att det är mysigt med vinter, snö och mörka mornar och kvällar.
Men, nu börjar jag faktiskt se fram emot ljusare tider och gröna gräsmattor.

Året började med en Thailandsresa.

I mars blev det reunion med Stöcksjögänget.

Påsken spenderades självklart i Umasjö.

Midsommar i Vännäs med ett härligt gäng.

Vi spenderade några dagar i huvudstaden.

Umasjö sommartid med Texas. Det bästa på hela sommaren!

Många härliga sommarkvällar med världens bästa Texas.

Vi hälsade på hos mormor i Järnäs.

Johan blev morbror till Tim.

Det var många härliga fester med tjejer från laget.

Det blev en till reunionfest med underbara tjejer som alla var i Umeå samtidigt.

Jag började studera och har fått lära känna härliga människor.

Vi hade en otroligt rolig avslutningsfest med laget.

Alltele hade konferens och vi åkte på kryssning. Galet! :)

Jag firade för första gången i mitt liv julafton utan mina föräldrar på samma ställe.
Det funkade det också och jag har verkligen insett att allt skett för det bästa!

Jag avslutade året med en härlig nyårsafton.

Vad bjuder 2011 på?

Kvällen spenderades på Mariestrand. Världsgod mat!! Roliga tävlingar. En fantastiskt JVM-match.
 En underbar kväll helt enkelt och ett gott nytt år!