Idag såg jag en superfin whippet när jag cyklade hem från konsum. Jag fick en klump i magen och önskade att Texas skulle befinna sig hemma i lägenheten när jag kom hem. Men han var inte där.

Jag saknar:

Sommarkvällarna när vi satt på balkongen alla tre. Grillade, pratade och njöt av att få vara tillsammans.
Mysdagarna och myskvällarna i soffan när Texas tog mest plats av alla.

Att få se mina favoritkillar tillsammans. Dom älskar verkligen varandra.

Stunderna vi efter jobbet satt tillsammans i köket och pratade om dagen som varit. Som vanligt ville Texas vara med fullt ut och satt mer än gärna i Johans knä och lyssnade på vårt samtal.

Som sagt, ENORM saknad!