Johan hade match i tisdags. Jag och Lisa satt självklart på läktaren som dom trognaste spelarfruarna och jag tror aldrig jag varit så nervös i hela mitt liv. 1-2 till 84e då Ersboda gjorde 2-2. Chans på chans efter det så tänkte jag att det var kört innan Esk gör 3-2 i 90e. Lycka! Jag drog verkligen till med ett tjejskrik av glädje.

Jag blir förvånad när jag inser hur jag är under deras matcher nu. Helt inne i det. Ställer mig upp om det är en het målchans, skriker av glädje vid mål och är allmänt sönderstressad under resterade tid av matchen. En riktig spelarfru. En stolt spelarfru :)